Markanvändnings- och bygglagen

Markanvändnings- och bygglagen innehåller bestämmelser om områdes användning och byggande. Syftet med lagen är att skapa en hälsosam, säker och trivsam livsmiljö som fungerar socialt och där behoven hos olika befolkningsgrupper beaktas.

Markanvändnings- och bygglagens syfte är att

  • reglera områdesanvändningen och byggandet för att på det sättet skapa förutsättningar för en bra livsmiljö
  • främja en ekologiskt, ekonomiskt, socialt och kulturellt hållbar utveckling
  • tillförsäkra medborgarna en möjlighet att delta i beredningen av ärenden
  • säkerställa att planeringen är högklassig och sker i växelverkan, att det finns tillgång till mångsidig sakkunskap och att det ges öppen information.

De allmänna målen kompletteras av målen för områdesplaneringen (5 §) och målen för styrningen av byggandet (12 §).

Markanvändnings- och bygglagen och markanvändnings- och bygg-förordningen innehåller bestämmelser om bland annat

  • planläggning
  • kommunernas byggnadsordning
  • planering och byggande på strandområden
  • tomtfördelning
  • inlösning i anslutning till samhällsbyggande
  • allmänna krav på byggande
  • bygglov och annan byggnadstillsyn
  • Markanvändnings- och bygglagen (132/1999, Finlex)
  • Markanvändnings- och byggförordningen (895/1999, Finlex)

Markanvändnings- och bygglagens funktionalitet följs upp och bedöms så att den svarar på behoven i en föränderlig omvärld.

Ändringar av lagen

Det har gjorts ändringar i markanvändnings- och bygglagen och markanvändnings- och bygg-förordningen. De viktigaste är

  • ändringar i ansvarsfördelningen i fråga om kostnaderna för genomförande av planer (222/2003), som trädde i kraft 1.7.2003
  • justeringar på basis av den första utvärderingen av lagens funktionalitet (476/2004), vilka trädde i kraft 1.9.2004
  • ändringar som gäller förbättring av förutsättningarna för tomtutbud (1441/2006), vilka trädde i kraft 1.3.2007.
Publicerad 22.5.2013 kl. 15.33, uppdaterad 10.7.2013 kl. 9.29